Vi har precis kommit hem från Kjell & Anette där vi ätit Lax med pommes och någon god sås, MUMS! Det var julfint och ommöblerat där nu när älsta sonen bor med mig. Vi fick med oss en mixerstav, gravad lax, täckbyxor och en läslampa till vardagsrummet som anton nu sitter och läser under (precis bredvid mig:) det är så härligt nu när vi har trådlöst då kan man ägna sig åt sitt samtidigt som man umgås på ett sätt.

Tidigare idag kom Göte & Göta och hälsade på (antons och känslomässigt nästan också min "fammo&faffa") tillsammans med Kjell och Anette. Det är extra roligt nu i början att koka kaffe och ha folk här då det mer och mer känns som ens hem. Fick höra att Göta sagt att hon tyckte att vi såg lyckliga ut, det lyste som om oss. Och så är det nog också, det är klart. Detta är en gemensam dröm som äntligen har blivit sann. 

Sedan jag flyttade hemmifrån som 16-åring, till elevhemmet på Grans Naturbruksskola, har jag känt mig ganska förvirrad, inte hemma någonstans. I mitt hjärta har jag aldrig sett vare sig elevhemmet eller lägenheten i Öjebyn som mitt hem. Inte heller Kyrkbyhuset har känts fullt ut som "mitt hem" dessa år, när jag kom tillbaka dit igen har jag sett det mest som "mina föräldrars hus". Det har också känts onaturligt att bo med dem igen, jag har bara varit irriterad och fången, vuxnare än jag fått möjlighet att vara. 

Jag har bott i en väska, flackat omkring mellan kyrkbyn, Öjebyn, Kallkällan, Klintbacken och diverse stugor. En människa utan hem. När jag var liten var jag mycket hemkär och längtade alltid hem, de senaste åren har jag aldrig känt mig rikrigt hemma utan alltid varit rastlös, som påväg någonstans. Det är så skönt att vi fick detta ställe nu då jag började bli alldeles för less på allt farande. Jag ville ha en fast plats i tillvaron, något som var mitt. Det har jag hittat nu och det känns bara bättre och bättre. Kanske har jag äntligen hittat hem igen.

Varje människa behöver en vrå av världen
Nånting dom kan kalla sitt
Detta hus är kanske inte mycket värt
Men det är det jag kallar mitt
Min vrå av världen

- Peter Lemarc