Har kommit hem från kallkällan för ett tag sedan. Där bjöds det på äppelpaj också fick vi äntligen med oss tvätten därifrån. Nu sitter jag med mitt favoritte Mareld med honyng i och kollar bloggar.

Det är ett te från teshoppen uppe i strand (bredvid Waldorf) som nu har stängt, så jag får snåla med det. Har fortfarande ont i magen och konstant illamående. För ett tag sedan höll jag på att gråta igen för ingenting - The ugly truth med att vara kvinna antar jag.

Dem säger att det är bra att röra på sig då man har mensverk osv, det har jag märkt kan fungera, men jag tycker inte alls om det utan vill helst bara krypa under täcket och försvinna (när jag har känsliga stunder). Ni känner säkert igen er...

Jag gillar att ha badkar

Det var i alla fall otroligt skönt att bada badkar, hade riktigt varmt vatten, skum och tända ljus. Sedan la jag en såndär självvärmade ansiksmask - gud vad bra huden känns efteråt, vill göra detta oftare!

Såna där mini-hemmaspan tycker jag alla ska unna sig då och då när det är vinter, kallt och mörkt. Ännu mer då man känner sig lite hängig och hormonstinn som jag gör. Har man inte badkar kan man alltid bara ta en varm lång dusch, göra hårinpackning, ansiktsmask och fixa naglarna. Bara det att unna sig något extra gör mycket.

Ha en fortsatt bra kväll. Godnatt!

Att känna tacksamhet, det är något som många behöver bli bättre på. Att "se livet från den ljusa sidan" låter klyschit med det är sant att man kan välja sina tankar och att må bättre.

Det är ingen idé att gå runt och jämföra sig med andra eller nedvärdera sig själv. Det är ingen idé att tänka att "det där borde jag gjort annorlunda" osv, gå runt med ångest. Det är ingen idé att hänga upp sig på att man borde träna mer, äta bättre, läsa mer eller ringa sin mamma oftare. Okej, visst kan man bli bättre på många saker i livet, så är det för alla (Man måste ha mål också). Men detta får inte gå ut över ens eget mående, man måste ändå kunna gå och lägga sig på kvällen utan att känna sig värdelös/ful/idiotisk.

Visst finns det alltid någon som är snyggare och "bättre" än man själv. Men det behöver inte betyda att den personen är lyckligare, eller hur? Kanske brottas hon/han med komplex och känner prestationsångest, kanske han den personen massor av problem som du inte vet om. Jag skulle kunna babbla på hur länge som helst om hur onödigt det är att jämföra sig med andra. Nej, det vet ju dem flesta.

Men varför är det så svårt att vara nöjd med det man har?

Varför måste man alltid  har mer?

Jag har så länge jag kan minnas levt på det sättet, alltid velat bli bättre, aldrig nöjd med mig själv. Vare sig då det gäller utseende, personlighet, prestationer, relationer, prylar osv. Jag har alltid jämfört mig med andra. Dessutom har jag ångrat i stort sett varje större beslut jag tagit i livet. Det har alltid känt det som att "om jag bara..." så kommer jag att bli lycklig.

Nu på senare tid har jag insett att det är just detta jag måste jag ändra på, inte att bli mer vältränad eller ha snyggare kläder. Det är liksom ingen idé att tänka i det förgångna; Det som är gjort är gjort. Det är ingen idé att gå runt och önska att man vore någon annan.

Det är istället i själva verket otroligt otacksamt. Och det hela sitter i en dålig självkänsla. Den har jag tagit tag i på riktigt, bestämt mig för att jag har detta att jobba med och och redan nu även om det inte känns som om jag gjort så mycket, så mår jag så otroligt mycket bättre.

Jag över varje dag på att vara tacksam för vad jag har. Jag har ju så otroligt mycket när jag tänker efter. Även om det är lätt att tänka så för stunden, "ja, jag är otacksam när jag känner mig missnöjd med mitt liv, se på barnen i afrika", så är det en annan sak att ändra sitt tankemönster permanent. Istället för att bli sur på pappa för att han har dåligt tålamod mot mig, och på mig själv för att jag hanterar det dåligt och inte kan ta kritik (vilket även det bottnar i dålig självkänsla), kan jag mycket lättare låta irritationen rinna av mig, se humorn i det hela och istället vara glad över att jag har en så bra pappa. Han är faktiskt den bästa jag kan tänka mig.

Det är egentligen inte så svårt att ändra sina tankar, det är bara svårt att verkligen bestämma sig för att göra det. Verkligen satsa. Ingen halvdan insats som när man skaffar simkort och sedan sitter i bastun den mesta tiden. Eller börja på en diet och ge upp efter någon vecka.

Det tar ju som bekant inte en natt att bli en ny människa, på något plan.

Jag tror i alla fall att en stor del av nyckeln till lycka är tacksamhet.

Det spelar ingen roll hur fattig eller ful du än känner dig, du har alltid något. Om inte annat så har du livet. Bara det är något att vara tacksam för. Lycka kan absolut inte mätas i pengar eller ägodelar, dem som tror det har förmodligen dålig självkänsla. Visst förstår jag att livet kan kännas åt helvete, jag uppmanar inte svältande barn att känna sig glada hela dagarna. Bara att du ska försöka uppskatta vad du har. Du som läser detta är nog inte ett svältande barn. Där ser du, så dåligt har du det inte. Börja med dig själv nu. Vad är du tacksam för idag?

Jag har lovat mig själv att försöka vara lycklig livet igenom, det är mitt mål numera. Resten är inte lika viktigt. Jag har redan kommit en bra bit på vägen, för jag har aldrig mått såhär bra tror jag.

"För mig existerar inte ordet perfekt, ingen är ju det. Eller hur. Kanske är det vår ständiga strävan efter att bli perfekta som gör att vi inte är det. Är inte en "perfekt" människa lycklig och tillfreds om någon sådan finns?"

- Utdrag ur svenska-uppgift från gymnasiet

Varför i hela fridens namn firar vi inte thanksgiving? Det är en traditon vi om något borde ha kopierat från amerikanerna tycker jag, något att vara stolt över bland alla pumpadräkter och midsommarstänger.

Hej. Kan inte sova för jag har så ont i magen, sitter här med ett glas vatten som jag just svalde ner mag-medecinen med. Det ser ut som om jag är gravid, så svullen är den. Fast det är mitt eget fel eftersom jag fuskade rejält idag vad gäller att inte få i mig mjök. Vi var nämligen bjudna på middag i Kyrkbyn och jag hade frågat om mamma kunde göra en av mina favoriträtter, en saffran-fisk/skaldjurssoppa. Den är helt underbart god men hon visste inte om det blev bra med sojaprodukter så hon använde vanliga - och jag tog risken givetvis, ibland är det värt det.

Magen har varit helt underbart bra under tiden vi har bott här, förr kunde jag ha så här ont flera gånger i veckan men den här månaden har jag undvikit mjölk nästan totalt samt blivit mkt lugnare (stressmage) och detta har gett otroliga resultat! :D