Igår blev förresten en lyckad familjemiddag (minus far som var på hockey med kunder, så är det när man har blivit chef).

Detta var vad som stod på menyn:

Huvudrätt: Rostad vitlök med szechuankyckling i citronsås. Till det basmatiris. Receptet tog jag från "Den perfekta maten" av Fredrik Paulún och Oscar de hoog så det har lågt GI och var gott (fast jag hittade inte rätt peppar och la på eget bevåg till färsk chili och casewnötter). Tyckte själv bara att resultatet blev okej, hade lite högre förväntningar. Alla andra tyckte det blev väldigt bra i alla fall.

Till detta serverades även en sallad bestående av crispsallad, ruccola och små spenatblad, blandat med papayabitar, salt och citronolja. 

Efterrätt: Klassisk cheescake (vilket är en av de godaste desserterna jag vet) med hallon och björnbärssås.

Dock gör jag det mesta jag bakar med mindre socker än i receptet (och det blir lika gott i all fall, om inte godare). Man kan också använda lätt philadelphia (eller vad man nu har för ost) och fullkornsdigestive.

"Det är ju om något, en sund hobby du har" 

Kan bara hålla med.     

Sitter här på kallkällan på hans dator och väntar på att han ska jobba klart. Snart kommer han hem efter en halvdag och då ska vi plus arvid som tråkar sig med någon serie här i rummet brevid, käka lunch och sedan börja bege oss uppåt mot vintern och snön. Tror ni jag kommer frysa på begravningen klanske? Hade tydligen varit snöstorm och jag har tunna strumpbyxor. Inte vill jag försöra hela min outfit med tjocka leggins som inte matchar heller.

Mina ben är tåliga, förra vintern gick jag med leggins i princip allt igenom, förutom vissa dagar när jag tvingade mig att ha jeans.

 Hursomhelt, ska stanna till söndag hos hans farmor och farfar. Hinner nog kanske med ett besök hos min kusin, hans flickvän och deras lilla Oscar om jag har tur, och sedan mikaela och tommy. Egentligen ville jag stanna kvar där uppe själv i några dar, jag behöver vara där emellanåt för att lugna ner mig. Då finns det ingen bättre plats än tornedalen där tiden verkar ha stannat för länge sedan och man bara kan leva, utan måsten. Det enda som tycks påminna en om verkligheten är de där tickande klockorna som alla har, som slår varje halvtimme.

Och till och med dessa verkar lugnande på mig.