Den lilla sväng Luleå Centrum jag hann med idag avslöjade att min tilltänkta studentklänning hade försvunnit. Så typiskt! Jag har också upptäckt att jag verkligen behöver nya skor, de slitna svarta gympadojor jag går omkring i nu, som dessutom är tuggade på här och där, hade jag iaf planerat att använda tills jag verkligen har råd att köpa ordentliga. Nu är dem omöjliga att ha för jag får skitont i lilltårna, det verkar som att mina fötter kontigt nog växt sedan förra sommaren (jag trodde dem slutat med det för länge sen) så mina skoplaner får sjutas närmare, får väll tigga lite av mor&far. Svenskatalet blev bara en enda röra av nervositet jag trodde jag hade övervunnit förrut och jag misstolkade pga det också busslistan. Lava har varit ganska omöjlig och jag har inte sovit nästan alls.

Den här veckan har kastat mig tillbaka till minnet av förra året, hur trött man faktiskt var när man pga skolarbete råkade vara uppe lite för länge när man pendlade. Men jag har i alla fall varit Glad: Det är soligt och vårigt (jag är otroligt årstids och väderkänslig) och typ påsk. Därför har jag och Lava vandrat i skogen och på isen och bland annat pysslat ihop ett efterlängtat ris med fjädrar därute. Påskliljan i fönstret har nästan slagit ut. Tänk att jag unnar mig själv att lägga märke till sådant. Jag grubblar inte idag.

När jag kastats tillbaka till minnet av förra läsåret, har jag också kommit att tänka på just den här tiden för ett år sedan. Jag skulle hämta min valpis om mindre än en månad och gick omkring med ett förväntansfullt leénde på läpparna hela dagarna och var ganska okontaktbar stundtals, planerade. Samtidigt var den här tiden jobbig, jag, gabbi och fanny letade förgäves efter lägenheter och jag kände paniken stiga med behovet. Det var svårt att sköta allt det där själva i Öjebyn mitt när vi hade så mkt i skolan, vi var slitna, less och bråkade till råga på allt en del om eländet. Förra våren var... oberäknelig. Men det löste ju sig.

Så mycket som har förändrats sedan dess.