...

Blev allt skit igen.

Jag vaknade med ett huvud som i dunkande smärta protesterade, men nej jag måste sticka, tre dar kvar, tre dar kvar, tre.. fortsatte jag att tänka.

Var tydligen helt virrig igår när jag ställde klockan för jag hade ju planerat att ta en lite tidigare buss idag än igår för att komma i tid. (var inte i psykiskt tillstånd för att ringa till er igår för att säga det e och f om ni undrar). Jag hade nämligen ställt den alldeles för sent så jag fick ta ett snabbt beslut att ta nästa buss i alla fall. jag får väll springa på sidan i snön eller nått tänkte jag. Då hade jag plötsigt massa tid på mig så jag tog det lungt.

Tills jag skulle gå och inte hittade nyckeln. När jag tillslut hade låst dörren for jag fram i vilda bambu-språng på isvägen för att sen komma dit exakt tiden bussen skulle gå. Men den kom aldrig. Förvånad och besviken gick jag hem för att upptäcka att en buss från stadsön gick om 13 min. Så jag halkade så fort jag bara kunde dit för att bli förbikörd utan någon hänsyn för springande och vinkande. Som en sista utväg tog jag bussen efter den och sprang till busshållplatsen som är efter den första i stan. Det tyckte jag var en bra idé, men jag kom försent även dit.

Svettig efter alla språngmarscher balanserade jag på kanten på bryggan i hamnen och tittade på den sköra isen. Ska jag kanske hoppa?

Sedan ringde jag pappa och for hem.

Anmäld  

...

Blev det för mycket bara. Bägaren rann över.

För mycket tankar- för mycket känslor- för mycket allt för mitt inre system att klara;

För mycket Hund  

För mycket Skola                                          +Lotta-besvikelse

För mycket Möss

För mycket Stress

För mycket dåligt självförtroende          

Och för lite fanns det också ett par mycket betydande saker som var.

För lite Träning

För lite Sömn

Jag brukar vara ganska bra på att tänka positivt o tänka att det är bra, för då ställer hjärnan in sig på det och det blir så. Kallas mental träning. Men jag fungerar bara inte tillslut om för mycket saker kommer och snor all min energi. Det blir som att motorn går varm med det sista lilla bränsle som finns kvar innan jullovet för att sedan bara kracka ihop. Det hände igår.

Allt bara brast när jag kom hem till ett hus där allt är i en enda röra med förälrar springandes omkring för att allt måste fixas och flyttas om till den just nu enligt mig förbannade julen. Flis var så seg när vi skulle sätta kristyr på två <3-pepparkakor som ska hänga i fönstret i köket. Jag tjatade-hon vägrade. Jag gick upp och pluggade och när jag timmar senare gick ner skulle hon naturligtvis gå och sova. Jag kände bara hur det svartnade framför ögonen. 'Då ska får jag väll göra själv då!'. Till köket, roffade åt mig florsocker, ägg och ättika som jag ilsket bara rörde. Den blev alldeles för lös, men det ville jag inte ens se. Kluddrade jag nått fult och fett 'Gott nytt år' på den ena pepparkakan.

Sedan blev jag lessen för att det blev så dåligt. Det är inte alls likt mig som snarare brukar vara överabitiös när det gäller att skapa. 'Skitjul, bara skit i allt ihop' tänkte jag och ville bara radera hela helvetes dagen ur historien.

Men jag älskar julen innerst inne.

Nu vet ni hur min dag var igår. Efter en dag då den inre bägaren bara fortsatt att fyllas på var Pepparkakor den lilla lilla droppe som behövdes för att få bägaren att rinna över.

Jag förstår dig mamma att du blev sur. tack för att ni försår mig och faktiskt får mig att må lite bättre ibland, även fast jag verkar vilja att huset ska sprängas. 'Kom och sätt dig och se det här i alla fall, det är bara i en halvtimma." Hon vet att om jag tittar på energiska positiva Blossom känns det kanske lite bättre.

förlåt syster