Idag efter att jag slutat var det snabba ryck in på toan och byta tröja, lite smink. Man vill ju inte komma som en dammtuss och lukta kanin på Baan Thai. jag och Linnéa bestämde oss nämligen för att ha lite vardagslyx. Jag åt biff med sötsur sås och cashewnötter (och ris), mycket gott! Vi unnade oss Ramlösa att dricka istället för vatten (som jag typ alltid annars tar för allt annat är så dyrt och maten är som nog god) och tillochmed en förrätt på eas begäran. Vitlöksbröd, mums. Vi pratade och pratade och pratade och pratade. Så mycket som har hänt. Kom hem halv elva. Alla älskar Linnéa. Så även jag.

"det här är första gången vi träffas på månader!, vi måste börja träffas mer, för det här är inte bra". Kan bara hålla med.

Jag hade så bråttom och mitt i allt detta ringer kusinen. Jag var tvungen att säga att vi fick prata sen. Jag har inte bestämt mig, men jag vill som komma. Frågan är bara hur olydig man får vara.

- vill ni ha efrit?

-va?

-vill ni ha efrit?

-uräkta vad sa du?

-efterit?

- Jaha, efterrätt, nej tack. xD

Igår när jag var och simmade så var jag kvar sist av alla och det var så skönt, som att äga ett helt badhus :) Jag bara låg och flöt som en död i flera minuter blundade, hörde svagt av radion, svagt av din gamla nötta låt spelas på sugiga lugna favoriter. Det var veckans skönaste stund. Bara känna hur vattnet håller en uppe, ger liv. Det går inte att slappna av på ett bättre sätt. Så smakar man på det verkliga livet. När jag öppnade ögonen igen var allt helt stilla runt omkring mig, har nog aldrig sett en allmän badhuspool så stilla, jag var tvungen att försiktigt simma omkring lite och försöka att inte krusa ytan, se hur fantastiskt vatten kan vara.

Innan dess hade jag jättekul när det bara var tre andra personer kvar, då "tävlade" jag med en gubbe som simma på ena sidan och en kille som simma på andra sidan mig. Vad jag menar med det är att ibland blir det bara så, jag tittar på någon som jag bedömmer simmar ungefär lika snabbt som mig och sen så försöker jag att hinna före till kanten och vända varje gång. Då brukar det bli så att den märker det och utan ett ord antar utmaningen. Man väntar på den andra vid kanten och sen kör man. Nu så var det dock bara jag och gubben som brydde oss om att försöka vinna. Killen på andra kanten simmade sådär med huvet i vattnet och var vrålfokuserad på det som låg framför honom. Jag är ingen direkt tävlingsmänniska men ibland är det kul att motivera sig lite extra.

Jag hade ju liksom tängt att jag skulle hinna fara både och simma och hinna komma hem i tid till toppform skulle börja (första efterlängtade programmet) så jag stressade som fan när jag kom hem från jobbet för att hinna tillbaka till halv tio. Men det var ju för skönt i vattnet så jag ville inte gå upp vilket gjorde att jag inte hann. Händer varje gång. Nåja att träna måste väll ändå vara den godtagbara ursäkten till att missa det programmet.