Idag kom Angelica och kristoffer och förgyllde min ändlösa sista timme på jobbet, som plötsligt inte var så ändlös längre. Mycket uppskattat av bella :D

Jag brukar räkna kvartar (haha jag vet att jag är psyko), men av någon andledning känns det mycket kortare att tänka; jaha, nu har jag 16 kvartar kvar, istället för att tänka att ja, fyra timmar kvar då, en kvart är ju som så lite, det klarar man alltid, och tänk nu har jag bara 15 kvar.., sådär fastnar jag ibland när jag är trött och vill hem. Men imorgon kommer nya djur... fast jag har ont i fötterna av allt gående. Konstigt jag fick inte ont när jag var på ahlsell och ändå gick jag konstant där.  

Mitt humör svänger upp och ner som om jag är nån gammal kärring i övergångsålden. Om man säger hej till mig nu så vet man inte om jag fräser eller säger hej tillbaka, om dem får en kram eller en smäll. Suck blir inte klok på mig själv ju. Skärpning!

 Av nån andledning så tycker jag bättre om att skriva när jag är nollställd eller glad, annars blir det bara "äh, jag skiter väll i bloggen!" oså får det vara, det är inte som för fanny som helst vill skriva av sig skiten. förutom ibland.