Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Nu har jag nått botten. Jag har kanat, hasat ner, ner för branten. Försökt in i den sista att stå emot. Tillsist ramlade jag i alla fall. Det är en grop, ett hål i marken. Den är svår att ta sig upp ur. Jag är så trött. Gräver i den fuktiga marken med skitiga naglar, försöker hitta något ätbart. Lite energi. Sedan ska jag ta mig upp igen, ett steg i taget. Inte riktigt än, måste vila lite först. Sedan ska jag ta ett steg i taget upp. Se solen på riktigt igen. Ett steg i taget.

Ni måste låta mig vila lite innan ni hjälper mig upp. Jag måste få ligga här nere på den skitiga jorden och samla krafterna. Kom och ligg brevid mig lite, men hjälp mig inte upp. Än.

Snyggaste klänningen från H&M's nya partykollektion just nu.

Bild från Linnéas och Moas fest i lördags. Härliga människor, här jag, bästa Emma och Nina.

Igår bröt jag ihop, minns knappt vad jag sa till Anton, bara att jag grät.

Grät och snorade och blev arg för att han bara tittade på TV.

Ibland krävs det att en annan ska säga någonting till mig för att jag ska förstå det själv.

Nu ska jag släppa alla krav några veckor, bara vara ledig. Semester. Det har jag inte haft på riktigt på fem år. Härligt ska det bli.

Nu ska jag lära mig att säga nej till mig själv också, andra har jag blivit ganska bra på att neka nu, men jag är min egen hårda chef. Som ska ta semester nu, jag ska lära mig att ta det lungt, ännu mer. Annars vet jag inte vad som händer.

Nu är jag slut. Jag är så trött.

Sköt om er!