Alltså egentligen en otroligt ovärd och tråkig helg har passerat, nej jag hade garanterat inte roligare än dig emma;) Hursomhelst började det hela med att jag trots allt blev helt pepp att gå ut, men det hela blev misslyckat och vi hamnade på ett folktomt kafelino med odansbar musik och satt mest av kvällen. Snacka om att min partygalna (;P) vän inte fick någon "kick" då, vilket inom den närmaste framtiden säkert kommer att medföra en del abstinensattacker. Inte nog med det, under lördagen som förövrigt var helt utan planer på äventyr av något roligare slag än att tömma kaninburarna - så tog våran stenåersdator sina sista klagande hackningar. Nu är den istället stendöd, och med sig i graven tog den med sig x antal bilder och arbeten. jag är otroligt glad att jag regelbundet sparat mina bilder på cd, men dem sista inladdningarna plus alla arbeten jag någonsin gjort, alla berättelser jag någonsin skrivit försvann. Nu är det ironiskt nog tur att jag inte skrivit mer än, ja nästan ingenting på projekarbetet..

Sen har jag ju haft boien långt härifrån, nära mumintroll-landet hela helgen. Saknad!

Trots allt det här har jag på något vänsters vis (nej jag är inte influerad av helen, ty detta tillhör mina normala uttryck) lyckats med att ha en på det stora hela ganska glad helg, det har ändå varit ganska skönt att inte flänga omkring så mycket, det har det blvit en hel del av på sista tiden. Som mor sa "det är så ovanligt att ha dig hemma". Ja, ibland är det skönt att bara lata sig med ovärda TV-program (i hög grad *stjärnor på is*), äta hemalagad mat i lugn och ro och göra löjliga försök till pluggande.

Fast som mamma också sa så är vi inte ens den här gången hemma allihop samtidigt, nu var det den andra ungen som var borta. Det har blivit vardag att hon inte syns till i princip på hela helgen, hon kommer hem och äter middag när hon förr gick och la sig ungefär. Det är inte lite man tränar när man är med i elitlag i cheerleading, 15 timmar den här veckan har lagets topp ägnat åt att svettas. OJ säger jag bara :) och får såklart ännu mer dåligt samvete och lust att själv hoppa upp ur höstdvalan. Jag ger det som finns kvar av förkylningssymptom några skälvande dagar till för att vara säker, sen måste jag i joggingskorna eller klorvattnet igen. Hur konditionen mår är ett problem som jag förhoppningsvis snart kommer att få färsöka lösa.

Ciao!   *grattis till angelica föresten, när du nu ser detta:)*