Midnattssolens land.

Jag känner sting av längtan till tornedalen. Var så länge sen nu, jag behöver vara där ibland. Inte bo där en längre tid eller så, men går det för länge mellan de små besöken känns det som att någonting fattas.

Känslan av vara påväg upp med småstenarna slående mot fäljarna och finnmix i bilens högtalare, skogen som skymtar i horisonten känns lite som att man är påväg hem. Det är nog hjärtat av norrland på något sätt.

Stugan vill jag också fara till. Julen har jag börjat längta till lite. Men Just nu längtar jag hem till Luleå också, där verkligheten finns. 

Längtar till en speciell person i luleå (jag vet, svårt att gissa) Längtar till ahlsell (haha det trodde jag aldrig för ett år sen att jag skulle göra).

Man behöver längta varje dag för att må bra. Även om man lever i nuet.

NU ska jag fortsätta på djursjukvårds-hemprovet till idag, håltimma is the shit! Beslutet att välja bort fortsatta NV-kurser är ett av dem jag verkligen inte kommer ångra.