Soooolllliiiiiigggtttt.... Det är verkigen härligt, om ni bara visste hur mycket jag och A har längtat till sommaren.

Kolla ner - Storyn i förra inlägget är klar^^

Igår var en hemsk dag, var så sur också (mycket på mina ex.sambos, så det var tur att jag inte ringde er tidigare), fast den slutatde bra. och själva anledningen till att jag ägnade mig åt det jag gjorde var ju god. Kändes så bra att få smälla igen lägenhetsdörren för sista gången, få ett "trevlig sommar" av granntanten och fara därifrån.

Idag har jag kommit hem från A, cyklat med Lava, försökt trimma henne, duschat osv, gjort det här och nu ska jag fixa kaffe och tvätt åt mina obegripliga föräldrar (försöker vara lite snällare mot dem) och sallad till middag. Senare får vi se om jag åker till älsklingen igen för att fira hans mamma, annars bli det nog ganska lungt.

Det bästa med idag är att jag inte känner samma ångest, nu när jag ska sova i Luleå är söndag bara söndag.

Kan förresten rekomendera en härlig romantiskt komedi, Bride war. Var bättre än jag trodde!

Förutom att den passar till hans by (som vi kör förbi varje gång till stugan

så känns det här som tornedalen för mig, inte min by, men i alla fall.

Tycker att den passar just nu.

Vi ska snart åka hem. Det enda hem.

Jag är inte sambo med någon (utom föräldrar) och Jag bor i Luleå.

De skönaste orden skrivna i bloggen på länge.

Nu ska jag bli lite nostalgisk. Minns alla söndagar bussen svängde in på skolans parkering med tre trötta kompisar som sedan levde för skolan ända tills fredagen kom och en ny buss tog dem till deras riktiga hemstad igen.

Vecka efter vecka satt de i sina rum med fysiken och allt annat, sov, pratade och längtade till helgen. Varje morgon gick de till frukosten i matsalen, åt tyst samma saker vid samma bord och begav sig sedan till nian igen för att borsta tänderna, allihopa. Om kvällarna när de inte pluggade satt de 90 grader mot köksväggen och ibland svamlade de bara på, busringde, pallade grönsaker eller bara var allmänt busiga. Ofta med Angelica (de tre vännerna och jerry) och ibland med minna, nikke eller emmi.

Då och då blev de skrämda av "nattvandraren" som dök upp från ingenstans, därför skrämdes de tillbaka, smidde galna planer om hur de skulle göra honom förskräckt nästa gång han kom. Fast mållös blev mannen med giraffstrumporna aldrig, inte ens när de låg lådsasdöda på golvet, utan försökte istället få igång någon slags diskution om vad som händ när man dog. Någon gång kom det poliser mitt i natten som letade seriemördare runt knuten där ute..

Det var ettan på naturbruksskolan.

Här kretsade mina tankar mycket kring om jag skulle ta steget och byta gymnasium eller inte. Vilket jag självklart inte gjorde.

För sedan kom tvåan. Pendlingens år, det året allt blev svårare och jag orkade inte vara en superpluggis längre, hade sömnbrist pga att man gick upp så tidigt. Zombie var jag hela året och kunde ofta somna med näsan i böckerna. Vintern vad den deppigaste på många år, ljuset var att jag hade bestämt mig för att bli hundägare till våren.

Och så började då de tredje och sista året för de tre vännerna och de skulle nu vara sambos igen, den här gången i en alldeles egen lägenhet. Allt var spännade när de efter många om, men och tjafs äntligen hittat var de skulle bo. Den här gången tänkte de vara sju stycken. Fyra håriga och tre människor. Trodde de i alla fall. Men redan efter första veckan insåg dem att det nog inte skulle kunna bli så. En tid av förtvivlan följde innan det slutade med fem invånare i lägenheten. Nu började vardagen igen med veckopendling och läxor i rummen på kvällarna. De började sakterliga bli skoltrötta och mer och mer less på byn de bodde i. Skulle detta aldrig ta slut?

Vintern blev lång och jobbig på olika sätt men tillslut tinade snön och solen började skina. Fast nu blev varje dag en prövning då alla tre gick på sparlåga, använde sina sista krafter till skolan och till att orka med att bo där. När allt var som värst kom närmade sig äntligen veckan de alla längtat så mycket till. Den sista. Nu var det bara städningen kvar.

Det här året har jag haft minst i skolan, jag har haft den hund jag så länge drömt och en underbar ny människa vid min sida. Samtidigt har jag bott i en skitig lägenhet i en by som jag hatar för att jag måste fortsätta på en skola som jag (mycket av den anledningen) också hatar, tvingats skiljas från "min" människa varje söndag och släpa med mig "drömhunden" till busstationen. Det här året har varit det bästa och samtidigt det värsta av alla tre. 

Snipp snapp slut, här är sagan om de tre sambosarna slut.

Det här har vi gjort bra tjejer, High five till oss! Även om det känns som om värden står stilla när man är i Grans eget universum så har det verkligen varit en tid av förändring. Det kan ni väl hålla med om? Alla har utvecklats så mycket.

Önskar er lycka resten av livet även om vi är åtskiljda. Jag tror ni kan gå långt mina plugghästar så satsa på det. Om det känns bra, annars - Lita på magkänslan och hjärtat, gör det som känns rätt. Inget brukar bli som man tänkt sig, och det behöver inte vara negativt..

Nu låter jag som värsta gråtmilda tanten (haha fast har ju känt mig som er morsa otaliga gånger) men det finns inte en chans att jag glömmer alla roliga, bra och ledsna minnen från vår tid under samma tak och jag älskar er. GIF!

Längtar tills den nya Twilight-filmen kommer... ;)

Andra lektionen för dagen börjar snart. Ser "I rosens namn" på engelskan så det är chill. Ute blåser man nästan iväg så jag och G har delat upp hundrastningarna, varannan rast. Efter skolan ska jag börja städa för inatt är sista natten i öjebyn för mig. På lördag hämtar vi alla saker. Det känns bra.

Jag är stolt över min syrra som ska till EM i cheerleading :D

You know I love you sis <3

(det stod fel i tidningen om att det bara var en person från norrland som tagit guld på sm i nyköping i förrgår, den förvirrade människan hade glömt att nämna hela ACC Dynasty Junior Mix - även om de inte hade motstånd tog de ju faktiskt GULD;)

är rätt stolt över mig själv och mina återuppväckta fysik-skills just nu också, haha. suttit e.m och kvällen med hemprovet och nu är jag klar! trodde aldrig att jag skulle klara det på egen hand, att jag skulle få kalla på någon av genierna jag känner, men om jag verkligen försöker så ;)

(Ja, som vanligt en obegriplig rubrik som inte hänger ihop med inlägget på ett sätt som andra än jag förstår)

Längtar till sommaren bryter ut på riktigt... 

Stugan

Du sa du älskar havet
Fast du aldrig sett dess slut
Och aldrig sett dess botten
Ändå längtade du ditut

Det härliaste är när man bara stöter på varandra. När det välbekanta ansiktet som får en att le automatiskt plötsligt dyker upp ur den trista omgivningen och får en att glömma var man egentligen var påväg.

Sitter med den stora historiaforskningsuppgiften. Har sju böcker och ett tjugotal internetsidor som källor så ni kan ju tänka er att det tar ett tag. Att läsa allt innan, som hade varit det bästa är ju bara att glömma utan det blir bara att skumma igenom vilket gör att det blir helt konstigt skrivet. Hoppashoppashoppas det räcker till ett MVG i alla fall. Historia är nämligen ett av de numera få ämnen jag verkligen bryr mig om att få höga betyg i.

Förstår inte hur jag ska hinna.

Fanny i telefon med sin mor förra veckan "Ja, det är mycket. Alla vill ta självmord nu".

Vi får kämpa på, ge det allra sista av krafterna som finns kvar, vi klarar det!

Snart ska vi åka till lägenheten igen, och ångesten är lika stark som vanligt. En stor tröst är i alla fall att det är sista söndagen jag behöver känna såhär. Kan inte beskriva hur skönt det känns. Tillbaks på ruta ett. Flytta hem igen. På lördag.

Nu måste jag skärpa mig och fortsätta.

Fast vänta..

Av alla hundratals låtar jag har valde datorn nu att spela den här för mig. Känns som igår, idag och oräkneliga andra dagar.

LeMarc - Gå ingenstans utan mig

Utan dej
Är jag en tågförsening
Utan dej
Saknar dessa ord en mening
Och vem kan tyda mina drömmar då?
Utan dej
Är jag kung av Ingenting
Du gör mej så ensam när du går

You're the one I need
The way back home is always long
But if you’re close to me
I'm holding on
You're the one I need
My real life has just begon
'Cause there's nothing like
Your smile made of sun 
  

Hade en awful day i onsdags, alldeles för mycket stress och press. Jag sa till fanny att det var för mycket och att bara något litet skulle göra att bägaren rann över. Vilket den också gjorde, när jag kom hem.

Känns som att allt går utför..

Igår var det bättre, då kom älsklingen och räddade mig från mig själv och från alla andra (förslåt!). Tur att du finns.

Idag har jag pluggat för lite, istället har jag och mamma varit och shoppat. Mycket folk, men det är som terapi för mig :) Nu ska jag mamma och pappa fara och hälsa på A och hans familj i deras stuga. Fli är i Nyköping med cheerlaget och ska bli bäst i Sverige ;) Se Y!

So many adventures couldnt happen today
So many songs we forgot to play
So many dreams are swinging out of the blue
We let them come true

Forever young, I want to be forever young
Do you really want to live forever, forever and ever

Nyss var första gången i mitt liv jag gick först i klassen från ett prov. Men känns bra, är nästan säker på VG och det är jag nöjd med under omständigheterna.

Det är fredag imorgon! kan man säga iaf. SKÖNT, fast först måste jag och emmi ta oss igenom den här kvällen i datasalen med projektarbetet och delar av natten ägnas nog åt morgondagens prov i religion skulle jag tro. Nästa vecka är sista veckan (i mitt liv förmodligen) som jag bor i öjebyn, inga ord kan beskriva lättnaden jag känner över det faktumet.

Nu har jag käkat upp brödet jag köpte för att inte svälta ihjäl ikväll när jag inte kan gå till lägenheten och käka middag, precis som emmi varnade mig för att "råka" göra (det var ju såå gott!). Kan inte säga att jag är förvånad över mig själv, ändå åt jag en mastodontlunch. Och samtalsämnet under den måltiden var ironiskt nog Expedition Robinson och huruvida man skulle klara det fysiskt eller inte..