Ibland är jag förvirrad. Hela det här med att välja universitet har väckt tankar och jag inser var jag är påväg. Vill jag det här? Hur ska man veta vilken väg man ska ta? Hur ska man veta om det man väljer är rätt.

Svar: Det vet man bara efteråt. Jag hoppas innerligt att jag inte väljer fel väg den här gången för det verkar som min grej det där med att måsta vända när man inser att man inte hittar hem, gå tillbaka och ta en annan väg.

Så blåögd är jag väll inte ändå?

Bilden kanske ger min själ mer rättvisa än verkligheten.

Det är bara att lita på magkänslan och göra det man blir lycklig av för stunden.

Hur man än gör blir det ändå aldrig som man tänkt sig.

en dag lämnade jag allt
man kunde låta tiden vara
det känns som andra sidan jorden
vi kanske hade alla svaren

jag har kämpat med en dröm
jag ville inga brustna hjärtan
inga slitningar i blodet
jag ville hitta Söndermarken

om jag kommer dit igen
har du en plats där jag kan vila
ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån
ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ånhar jag lämnat några drömmar
under den varma, svarta plåten
där järnvägsbommen ringer
gå till huset med balkong