Nu har jag efter många om och men läst ut ännu en bok. Anledningen till att jag valde den här boken är som så många gånger förut så enkel som att jag strök med fingret över ryggarna med namn på biblioteket och "fastnade" med fingret på en.

Var är du? av Marc Levy handlar om susan och Philip. Deras gemensamma barndom och djupa vänskap som sedan växer till kärlek när de blir äldre. Om deras olika drömmar och mål i livet som såsmåningom skiljer dem åt. Susan drivs av en längtan att hjälpa fattiga människor i orkanernas Honduras medan Philip nöjer sig med ett mer "vanligt" liv hemma i Manhattan på en reklambyrå. De träffas kanske en gång om året på en flygplats. Förutom det skriver de till varandra, i hopp om att de senare kanske ska kunna ha en gemensam framtid, om ödet vill. Trots det berättar de inte allt för varandra och utvecklas som människor i sina respektive liv. Det går allt längre mellan deras brev men de glömmer aldrig varandra och last call som bara dem vet innebörden av. Många år senare händer dock något som vänder upp och ner på båda deras tillvaro trots det långa avstånd som håller dem ifrån varandra och Philip ställs inför det löfte han gav till Susan en gång för så många år sedan. Att löftet skulle komma att betyda detta, det hade han inte en aning om då.

Bra bok. Jag ångrade på kvällarna att jag inte tagit med den hem från jobbet så jag kunde få veta vad som skulle hända tidigare än nästa morgon om jag fick tid. Levy skriver på ett ganska enkelt sätt som flyter fram över sidorna. Ändå är historien mycket mer invecklad, han skriver från olika perspektiv och blandar in deras brev i texten. Det gör att man lätt dras med av den och det blir inte tråkigt.

Det är precis en sådan typ av bok som jag brukar fastna för, där människors olika livsöden skildras på ett verklighetstroget sätt. Jag tycker att det är intressant att läsa om hur olikt en annan människas liv kan vara, jämfört med ens eget. Den handlar om ödet, om livet, kärlek och val. Helt i min smak. Ett av huvudämnena var ju också orkaner, "naturens massmördare" och naturkatastrofer facinerar mig lika mycket som det skrämmer mig.

Han kramade henne och viskade >>sköt om dig<<. Hon tryckte huvudet mot hans bröst för att få med sig lite av hans lukt, och lämna lite mer av sin egen. Hon sträckte sitt boardingkort till flygvärdinnan, kysste Philip en sista gång, andades in djupt och blåste upp kinderna för att ge honom en clowngrimas som en sista bild av henne. Hon gick ner för trappstegen till banan, sprang den väg fram som markpersonalen hade markerat, gick uppför trappan och försvann in i planet. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag vill prova blogga på ett nytt ställe, och Devote tycker jag verkar bra om man vill skriva om mode. Därför får ni nu följa mig på:   http://bellasgarderob.devote.se/   Min gamla blogg kommer dock också att finnas kvar!          ...

Förrsten hörrni, kom ihåg att tända första ljuset: Detta är från förra året men samma ljus tänds idag:)        ...

  Hej vad gör ni idag? Här har vi en stanna-inne-hela-dagen-dag vilket är givet efter igår. Vi tänker beställa pizza och bara ta det lugnt. Kaffe och DH betyder det för mig ;)   Jag har i alla fall tittat runt på klädsidorna som valigt, här är ...

         Topp Vila (som jag fått), leggins H&M, skor Dinsko, kofta Gina, Armband SNÖ och HMtrend, Örhängen Pieces.   ...

                 Hej på er! Jag, flisan och Anton sitter här och väntar på att en liten sen middag ska bli klar. Vi pustar ut efter att hela kalaset har åkt hem. Alla dem bästa familjerna var här alltså min, "stora familjen", Antons och ha...