fick just besked om hur slöa vi egentligen varit vad gäller projektarbetet, att vi verkligen måste lägga på mer än ett kol. Känner att bara jag klarar kursen är jag nöjd, om jag klarar den..

känner mig som värsta losern och vill bara hem och skita i allt just nu.

Eller det har jag väll egentligen velat hela tiden, men mina kära roommates har successivt fått mig på bättre humör än jag var när jag kom hit i söndags i alla fall. Det är som att jag har två världar, den på ytan, där jag mår hur bra som helst och älskar livet. Sedan finns den på djupet där det råder fullständig kaos.

Vi såg klart på pride and prejudice i villan nu, den är ganska bra.

Fruset vatten, frusen vask, frusna liljor i en kinesisk ask,
fruset kaffe, i min kopp, frusen glädje, fruset hopp
Det finns en reva i natten, där rök sipprar in
På väggen finns en frusen skugga, som är din
Det är fruset överallt , men jag känner ingenting

I helgen blir det så mycket pluggande att ni kan hoppas på att se mig alls. (eller vem försöker jag lura egentligen?) Nä, nu ska jag inte lådsas vara positv, för det är något jag absolut inte är just nu, känner mig som en råtta som plötsligt blivit medveten om att jag mumsat på ostbiten för länge utan att bekymra mig för framtiden, att råttfällan kommer slå igen.