Nu är vi äntligen framme vid vändpunkten i veckan, dessutom har vi slutat för dagen=) Fast jag ska plugga lite historia innan jag går hem, gabbi tar hem vovven. Eller egentligen var vändpunkten kanske igår, det var onsdag för mig. Som det kan vara om jag har tur. Nu kan jag iof inte fara hem lika tidigt som vanligt då jag har historiaredovisning efter skolan imo, måste ta 19.35 och därmed komma hem först efter nio;O För en gång skull får mina sambos komma hem före mig (dem fick hemarbete på fysiken, så far efter dem slutat imo). blir som på den gamla goda pendligstiden, när jag stannade kvar varje fredag för att plugga historia. Men det är kurser jag inte skulle byta bort i första taget och aldrig kommer att ångra att jag valde. 

Fasar lite (som vanligt på radovisningar) inför att måsta gå upp och prata, är dåligt förberedd dessutom. Men det borde gå bra. Har läst om Benny Grünfeld, ni vet han som överlevde Auschwitz och andra dödsläger och som jag träffat. Kommer aldrig att glömma det mötet. Tårarna i ögonen efter att ha hört historien om hur han spenderade nästan ett år i vad som måste få kallas Helvetet på jorden. Det var så otroligt gripande och sorgligt att lyssna på, vi fick till och med träffa honom mer personligen och se tatueringen med fångnummret som fortfarande fanns kvar trots hans nästan 80 år då. Allting kom så mycket mer nära en och jag kunde bara inte förstå den grymhet människor kan föra mot varandra. Han lämnade ett stort intryck i mig och direkt jag började läsa hans bok nu flera år senare, kom jag ihåg hela berättelsen, hur han berättade den, vilken inlevelse. Att folk från paralellklassen som satt bredvid mig under hans föreläsning i aulan i höstadiet, kunde sitta och halvsova var för mig obegripligt, och det är det fortfarande.