Skulle vara såå härligt att bara sticka iväg någonstans. Efter att ha sett ett reseprogram blev jag helt sugen igen. Tänk sol, tänk bad, tänk varm sand.

Tänk inte kall höst i samma gamla luleå.

Ännu en helg med favoritmänniskan är över. Den här gången blev det i marina och rolands lägenhet. "Vi är ju som nomader", Så sant.

Efter att ha jobbat hela sommaren var detta helgen efter första lediga veckan då hann med både det ena och det andra:

Arbetsförmedligen, skriva ansökningar, träffa och umgås med massor av människor, shopping, alla möjliga ärenden, övningskörning och en hel del träning och matlagning. mm mm.

Mot slutet av veckan insåg jag att jag håller på att bli hypereffektiv, som vanligt när jag har mycket tid själv men mycket som behöver göras. Efter detta behövde jag alltså en lugn helg.

Både för själen och kroppen. Har förutom massor av rastlöshet även benhinneinflammation som aldrig vill ge sig så jag ska egentligen inte springa. Inlines är = ajajajajaj. Det har jag struntat i och kört på i alla fall, på bekostnad av att den aldrig försvinner så tillslut fick jag ge med mig och inte träna stötträning några dar. 

 Tvingade mig själv därför att ta en helt lugn fredag. Hyrde benjamin buttons otroliga liv och såg själv vilket var lagom uttråkande även om den hade sin charm. Det ösregnade ju dessutom så det blev perfekt.

Stolt att jag klarade att ta det så lungt på egen hand.

På kvällen kom äntligen mannen och vi var vi förbi stan och tänkte hemmakväll men det var hur mkt folk som helst så det blev resident evil som vi redan hade (zombiefilm) Huuuvva säger jag bara :S 

Träffade Cecila P på stan :)

Lördagen blev det sova länge, läsa, en lång promenad och mer film=)

Mys och sova länge igen. Underbart.

Idag har jag i alla fall brutit friden och hunnit med både att hjälpa mor och far att röja på nedersta våningen bland typ 100000 skor, gamla kläder och allt möjligt annat skit, kört bil, fört tessa till träningen, handlat och tränat (fast lite pilates då jag inte får springa). Vi var förbi på dollar store där jag hittade en efterlängtad bok.

Lite uppdates bara (så ni vet att jag lever;) G O D  N A T T  F O L K S !

The first time you fall in love with someone, and stay all along till the sparkles becomes real love. You've given you're heart to that person. If it ever ends, you can never give someone else the whole heart again, there will always be one piece missing.

That's what I belive, and you make me feel like this should never end.

...stod jag för.

Imorse kom en man och sa att jag skulle be min kollega Viktoria att gå in till honom när hon kom tillbaka från fikat. Eftersom jag satt i telefonen nickade jag bara men sedan gick det upp för mig att jag inte visste vem personen var. Därför kilade jag iväg till fikasoffan där han och de flesta andra på avdelningen satt för tillfället.

"Vad vad det du hette?" Sa jag och alla i fikarummet tystnade i några sekunder innan de började asgarva.

"Joakim !?" sa han, och lät som om jag skämtat. 

Jag ville bara försvinna i tomma intet i det ögonblicket.

Den hösta chefen på ahlsell heter Joakim Landström. Han är alltså regionschef och har den övervägande rösten vad gäller allas löner osv. Som det brukar vara med chefer har han många bollar i luften och det är väldigt sällan man ser honom face-to-face. Jag har kunde alltå efter tre somrar på samma företag inte säga hur han såg ut.

Stammande och röd i ansiktet haspade jag ur mig att jag aldrig sett honom och alltid undrat vem han var osv..

Som tröst så blev han faktiskt också generad, för det gick upp för honom (och alla andra där) hur lite han faktiskt är här. Så lite att han är den sista person jag faktiskt får träffa i hela byggnaden. Flera höll med om att det inte var så konstigt osv. But still:

Alla här på övervåningen gick och skrattade åt det där timmar efteråt och och industrisäljarna (viket är ganska många) har haft konferens idag med chefen. Gissa vad de skrattade åt?

Jag säger bara en sak: FML ;)

...funderar jag på hur jag ska göra med träningen framöver. Inlinessäsongen är nästan slut och jag vet inte om jag har någon riktigt lust att ge mig ut i simbassängen igen som vanligt. Känner att det här behöver bli en aktiv höst och vinter. Funderar på Inpulskort. Nackdelarna är bara att det är rätt så dyrt och att jag samtidigt är sugen på att återuppta yogan på riktigt, och dansen. Måste tänka vidare.

Idag är det näst sista dagen. Känns ganska konstigt och det är deprimerande även om det ska bli skönt att sova ut på mornarna ett tag. Nu har jag ju hunnit vänja mig vid att jobba här, fått rutiner, lärt känna mina arbetskamrater. Imorgon ska jag plocka bort alla spår av mig, mina anteckningar, sparade saker på datorn, alla rosa post-it lappar med kom-ihåg och skriva en sista lönerapport. Kanske aldrig kommer tillbaka. Som anställd alltså, kommer tillbaka gör jag ju naturligtvis då tre av de människor närmast mig jobbar här. Trodde inte att jag skulle ta det så hårt, att inte ha något jobb efter imorgon, jag menar jag har ju sett fram emot att vara ledig, men nu är känslan av att inte veta var och när jag kommer att tjäna pengar igen större än att äntligen få slappna av lite.

Jag ska ju åtminstone bara vara ledig i två veckor, sen bär det ju av till något väldigt vettigt, så för att jag inte jobbar då, behöver jag inte alls må dåligt över. Det kommer att bli skitbra!

En sak har jag då i alla fall kommit fram till genom alla mina jobb. Journalist är fortfarande det jag känner starkast för. Det skulle vara toppen att ha ett jobb där man växlar mellan att sitta på kontoret och skriva, och springa omkring ute i världen. Blir ganska less på att sitta stilla hela tiden och på massagen igår märkte jag hur dålig det är för axlar och nacke (AJ säger jag bara), men det är samtidigt bra och jag skulle inte vilja springa omkring hela tiden heller. Fast det här är ju bara drömmar och tills jag har en kandidatexamen att skylta med kan jag tänka mig nästan viket jobb som helst. Jag kanske ändrar mig eller fastnar någonstans på vägen och hamnar någon helt annan stans än på kurirens nyhetsbyrå (eller någon annan tidning).

Ibland kan stjärntecken nästan vara läskigt att läsa. Man märker tydligt vilka som är födda mitt i sitt tecken och stämmer jättebra. Sådana är tex. jag, tessa, maija, anton, arvid. 

Kräftan (22 juni - 22 juli)

Vattnets natur är att vara lättpåverkad, känslig och negativ

Nyckelord: Minne, hem, antikvitet, föda, föräldraskap, tidvatten
Färg: Violett
Metall: Silver
Stenar: Mossagat och smaragd

Moderlighet, vilket ger stort behov av att sköta om andra. Impulsiva och möjliga att påverka. Känslighet och omtanke, vilket kan övergå i överkänslighet och självömkan. Kräftor är otroligt hemkära och de älskar sina närmaste med fel och brister och tål inte att någon kritiserar dem. Kan utåt sett verka hårda och självsäkra, men är i själva verket känsliga och extremt lättstötta. Gott minne, hög intuitiv förmåga och fantasirika. Tendens att bli osjälvständiga i sina åsikter. Känner ofta bekymmer utan egentlig anledning. Romantiska och varmhjärtade och ofta goda föräldrar.

Lämpliga yrkesval: Allt där de får sköta andra, ex. sjuksköterska, lärare, kurator, eller yrken som har anknytning till sjön, ex. fiskare.
Fysiska kännetecken: Ordinär kroppsbyggnad, markerat käkparti.
Känsligaste kroppsdel: Bröstkorg och mage

Det var länge sen jag läste horoskop nu, men det verkar som att jag blir mer som mitt tecken för varje dag som går. Tror det beror på att tecknen mest beskriver hur man är som vuxen, och inte som barn/ungdom då man är osäker och outvecklad. På de flesta tillförlitliga sidor om tecknena tycker jag nuförtiden att det stämmer väldigt bra. Har alltid trott mest på just det tydligaste karraktärsdragen, och att det där om färger, stenar osv är svammel. Tja, det kan det väll vara, men just som jag läser det här har jag ett plommon-lila linne på mig, och den färgen bär jag mer och mer och det börjar kännas som en favoritfärg. Samma sak med metall, vad jag har för smycken. Jag har förvisso flera guldsmycken kvar, men alla nya är silver och det känns mycket mer som jag...

Sen har vi det där med att jag tydligen är hemkär. Det har jag länge ansett som ett ganska konstigt påstående med tanke på hur mycket jag flänger runt hit och dit. Fast jag tror att det är så att det "riktiga jag" faktiskt vill ha ett fast hem, där jag verkligen trivs. Andledningen till att jag inte kan hålla mig hemma nu tror jag beror mycket på att alla jag tycker om är så utspridda. Känner så mycket samhörighet med pojken tillexempel, att hemma i byn inte känns lika mycket som hemma längre. Minns att jag förklarade det för honom ganska nyss. Någon gång måste man ju bryta sig lös. Men jag minns i ettan, då kändes 9:ans elevhem inte alls som hemma och jag längtade tillbaka varje vecka, helgen kunde omöjligt spenderas någon annan stans. Längtar lite till en sådan känsla igen, att inte ha något behov av att flytta hela tiden..Fast nu är det som det är och det duger det med:)

Förutom att jag tror att man växer in i sitt tecken med åren, så tror jag även att man kan komma ifrån det i andra stadier av livet. Om man inte känner sig lycklig inombords, är utarbetad eller har någon annan fas i livet där man inte är riktigt sig själv så tror jag tecknet kommer ifrån en. Det kan också vara så att man sjuter sitt riktiga jag ifrån sig, till fördel för ett annat som kanske passar bättre just då. Man lär sig att stänga sig själv ute av olika anledningar.

Som min far. När jag läste horoskop högt hemma så skrattade mamma bara åt skytten och vände sig till honom; Det är ju du när du var ung!

Jag tror att man mår bäst av att försöka behålla den man är innerst inne och inte försöka vara som andra, det är meningen att vi ska vara olika.

Tisdag idag. Har ring som galet hela förmiddagen, nu är det lugnare.

Muffins måste vara det roligaste man kan baka. Älskar att man kan variera det så mycket, allt från söta chokladbakelser till mättande hälsomuffins...

De här gjorde jag i förrgår:

Klassiska blåbärsmuffins

- 8 stora eller 12 små

Färdigt på: 35 min Ingredienser

100 g smör
2 st ekologiska ägg
1.5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
 2 dl ekologisk mjölk 3%
1 st citron, skalet
 4 dl vetemjöl
 2 tsk bakpulver
1 nypa salt
200 g frysta blåbär eller andra bär

Gör så här

1. Sätt ugnen på ca 200 grader om du vill göra stora muffins, och 225 grader varmluft om du vill göra små.

2. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker poröst. Rör ner smält smör, mjölk och rivet citronskal. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och rör ner i smeten.

3. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt. Varva smeten med blåbär i formarna, fyll dem till 2/3.

4. Grädda i cirka 20 minuter om du gör stora muffins, 12-15 minuter om du gör små.

Köpte specialformar och gjorde stora a lá america och tog mindre socker än det står och mer bär. De blev blåbär+hallon i 4 och vinbär (röda o svarta) + hallon i de andra 4. De blev supergoda!

Något jag verkligen skulle vilja ha är en muffinsplåt, är så svårt att få till bra stora muffins i vanliga formar, de bara flyter ut.

Anton har fått jobb på laget här på ahlsell, Grattis igen älskling!