Fiskpinnar  hihi. Har inte ens något till utan sitter och äter de med bara curry och currysås, som oftast. Mums... 

Det måste verkligen vara något fel på mig!

Sov som sagt 12 timmar idag, vilket verkligen är extremt länge för mig. Det optimala brukar vara 8, då vaknar jag utvilad av mig själv. Detta när jag har bra sömnperioder som nu, annars ligger jag bara på kanske 4 i genomsnitt. Ändå när jag somnar nästan på morgonen, vaknar jag kring 8 om jag får vakna av mig själv, då går jag också upp och fixar frukost.

När jag slog upp ögonen imorse låg jag bara i sängen och kunde inte förmå mig att gå upp förrän jag verkligen kände att magen kurrade. Släpade mig upp, fixade macka och kokade ägg, fortfarande helt borta. Vad är det här? Förstod inte hur jag skulle orka att göra något alls på hela dagen, benen vek sig i princip under mig. Både fysiskt och psykiskt var jag slutskörd. Därför tog det ända till eftermiddagen innan jag orkade ens klä på mig. Tillslut lyckades jag i alla fall hoppa på en buss (efter att ha missat två) till kyrkbyn där vi solade; jag, Felicia och Tessa ett tag.

Jag kände verkligen ångest inför att måsta ta sig till stranden, men jag hade ju lovat att det skulle badas. Som tur var bestämde vi oss för att ta det en annan dag på grund av blåsten så istället var vi ute ett tag till innan vi fixade tacos till middag. Mums!

Efteråt blev det TV med familjen och Anton&Simon kom förbi på sina inlines vid kanske nio. De har åkt i många, många timmar idag med.

"Att jag ens kan stå på mina ben just nu är ren viljestyrka", sa älsklingen just nyss, innan han i säng. Ja, jag hade då mycket hellre haft den sortens trötthet. En sund trötthet. Blir galen på detta!

Nu borde jag verkligen sova jag med. Vi får se vad morgondagen har att erbjuda.

God natt!