Eftersom jag fortfrande inte vågar träna på riktigt i rädsla för att bli sjukare, tog jag en vinterpromenad efter frukost i stället.

Jag gick i skogen. Det är första gången jag har gjort det ensam sedan Lava försvann. Jag har inte känt mig redo för det. För det var i skogen jag kände mig närmast henne, det var som om vi hade vår egen lilla värd bara vi två där inne, lång ifrån människor och bilar. Jag älskade att vandra i skogen med henne. Nu kändes allting så nära, som om jag kastats tillbaka i tiden, och om jag såg mig omkring lite, skulle jag se min svarta ängel skutta runt där i snön. Lycklig, som hon alltid tycktes vara. Känslorna var som splittrade, på ett sätt blev jag ledsen eftersom det påminde min så starkt om alla de bra stunderna vi hade, och då även samtidigt om varför det tog slut och var hon är nu. Å andra sidan blev jag glad inom mig, en slags orubblig stolthet över att jag fick chansen att äga en sådan hund. Känslan av ledsenhet tog inte över helt, vilket känns väldigt skönt. 

Ett av målen den här veckan för mig, var att jag skulle ringa Petra och fråga hur det går med henne, det var väldigt länge sedan jag hörde av dem sist. Innan jag överlät henne till dem, tänkte jag att jag skulle kontakta dem ofta, prata i telefon och hälsa på. Såhär efteråt har det mest känts jobbigt. Jag trodde att det skulle vara viktigt för mig att fortfarande låta Lava vara en del av mitt liv, bara att jag inte själv ägde henne. Nu förstår jag inte riktigt hur jag tänkte, det käns bara fel att ringa och "störa" dem, det är ju faktiskt deras hund. Om jag hade varit orolig över hur hon hade det, hade jag nog haft mer kontakt med dem för att försäkra mig om att hon inte hamnat i fel händer, men jag hann bilda mig en så bra uppfattning av deras familj, att jag är säker på att hon har det så bra hon kan ha det.

Vi får se om jag lyckas med det där samtalet, veckan är inte slut än.

När jag gick i skogen blev jag också påmind om hur länge det kommer ta att komma över hela det här med Lava innan jag - och om, jag någonsin kommer att skaffa hund igen. Hur många år det nog faktiskt kommer att ta. Det är en sak att veta att man har plats och tid i livet för en hund igen, men en annan att veta att man har det i hjärtat. Att man kan förlåta sig själv fullständigt för det som varit och fokusera på den nya hunden.

Den senaste tiden har jag känt att jag tagit stora steg framåt, jag har sett andra hundar på ett helt annat sätt än jag gjorde första tiden efter Lava. Jag har kunnat glädja mig åt dem nästan som innan jag själv ens blev hundägare. Just efter Lava kunde jag inte ens klappa en hund utan att det gjorde ont i hjärtat, men nu har jag kännt att det inte är så långt kvar tills jag kan se mig själv i framtiden med en annan hund.

Den känslan försvann helt i skogen idag, för en stund där var jag övertygad om att "kapitel egen hund" aldrig någonsin kommer att gå att läsa i min bok igen. Vi får se vad framtiden för med sig...

 

fanny

3 december 2009 12:58

Fyfan. Men den vackra slasktratten hade nog iallafall en trevlig tid med dig! Hon är vid liv och du Kan hälsa på henne. Du vet att du har möjligheten. Tänk om hon vore död? Om du hade velat ha kvar henne och hon dog?

... Du förstår nog vad jag tänker på. Fast det är svårt att tänka "det kunde ha varit värre" om man redan har problem.

Jag har förresten den gula mascaran och den rätt bra ändå. Det blir ju inga mästerverk men... vettefan vilka det blir de med.

 

Jzza

4 december 2009 12:50

Ja, det har jag tänkt på. Ibland saknar jag henne så mycket bara :) Men det är en bättre saknadskänsla än den man har när någon dött.
Igår när jag fick en sådan där släng av Lava-saknad tänkte jag på att det var synd om dig.

Okej, ja jag får se vilken jag testar som nästa. Mascaran jag har nu är grym så jag ska hålla mig till den ett tag till!
Kramar till dig :)

http://Jzza.bloggagratis.se

 

fanny

4 december 2009 15:09

Jag förstår att du ändå saknar henne : ) Vilken mascara har du?

kramar! : )

 

Jzza

4 december 2009 15:55

skrev det i inlägget, den heter Max factor False lash effect mascara. Dyr men absolut värd det :)

Tycker att max factor över lag verkar göra de bästa grejerna! annars kan maybelline vara okej, tex. deras lila och gröna mascaror define lash.

http://Jzza.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag vill prova blogga på ett nytt ställe, och Devote tycker jag verkar bra om man vill skriva om mode. Därför får ni nu följa mig på:   http://bellasgarderob.devote.se/   Min gamla blogg kommer dock också att finnas kvar!          ...

Förrsten hörrni, kom ihåg att tända första ljuset: Detta är från förra året men samma ljus tänds idag:)        ...

  Hej vad gör ni idag? Här har vi en stanna-inne-hela-dagen-dag vilket är givet efter igår. Vi tänker beställa pizza och bara ta det lugnt. Kaffe och DH betyder det för mig ;)   Jag har i alla fall tittat runt på klädsidorna som valigt, här är ...

         Topp Vila (som jag fått), leggins H&M, skor Dinsko, kofta Gina, Armband SNÖ och HMtrend, Örhängen Pieces.   ...

                 Hej på er! Jag, flisan och Anton sitter här och väntar på att en liten sen middag ska bli klar. Vi pustar ut efter att hela kalaset har åkt hem. Alla dem bästa familjerna var här alltså min, "stora familjen", Antons och ha...