...stod jag för.

Imorse kom en man och sa att jag skulle be min kollega Viktoria att gå in till honom när hon kom tillbaka från fikat. Eftersom jag satt i telefonen nickade jag bara men sedan gick det upp för mig att jag inte visste vem personen var. Därför kilade jag iväg till fikasoffan där han och de flesta andra på avdelningen satt för tillfället.

"Vad vad det du hette?" Sa jag och alla i fikarummet tystnade i några sekunder innan de började asgarva.

"Joakim !?" sa han, och lät som om jag skämtat. 

Jag ville bara försvinna i tomma intet i det ögonblicket.

Den hösta chefen på ahlsell heter Joakim Landström. Han är alltså regionschef och har den övervägande rösten vad gäller allas löner osv. Som det brukar vara med chefer har han många bollar i luften och det är väldigt sällan man ser honom face-to-face. Jag har kunde alltå efter tre somrar på samma företag inte säga hur han såg ut.

Stammande och röd i ansiktet haspade jag ur mig att jag aldrig sett honom och alltid undrat vem han var osv..

Som tröst så blev han faktiskt också generad, för det gick upp för honom (och alla andra där) hur lite han faktiskt är här. Så lite att han är den sista person jag faktiskt får träffa i hela byggnaden. Flera höll med om att det inte var så konstigt osv. But still:

Alla här på övervåningen gick och skrattade åt det där timmar efteråt och och industrisäljarna (viket är ganska många) har haft konferens idag med chefen. Gissa vad de skrattade åt?

Jag säger bara en sak: FML ;)

...funderar jag på hur jag ska göra med träningen framöver. Inlinessäsongen är nästan slut och jag vet inte om jag har någon riktigt lust att ge mig ut i simbassängen igen som vanligt. Känner att det här behöver bli en aktiv höst och vinter. Funderar på Inpulskort. Nackdelarna är bara att det är rätt så dyrt och att jag samtidigt är sugen på att återuppta yogan på riktigt, och dansen. Måste tänka vidare.