"Jag ångrar alltid allting", tänker jag ofta. jag gör fel saker, väljer fel vägar, fel skolor och fel arbeten. Jag lär mig fel saker, bor på fel ställen, har fel ägodelar, ja till och med säger fel ord.

Fast nu tror jag att jag har börjat ta mig ur det lite, känner inte att jag har ångrat mig på ganska länge nu. Fast det beror ju också på hur man ser på ett val. Om man tänker på det val jag gjorde att bli hundägare till exempel. Var ett felval, har jag ansett så länge. Senare valde jag att adoptera bort hunden. Det var ett rätt val. Kan man se det så eller är det mer som att "ställa allt tillrätta" än ett val i sig? Jag väljer att se det som ett val. Det var det ju fast det var inom ett annat. Fast så är det ju med alla val. Vi väljer hela tiden, gång på gång varje, dag hela livet. Stora och små val. Ett val leder till nästa och så byggs hela livet upp tillsammans med andras val och det vi inte kan påverka.

Fast valet att bli hundägare är kanske inte ett felval. Det var rätt för mig då, själva valet var inte fel. Nuförtiden kan jag se det som att jag lärde mig något av det. Jag hade en underbar tid tillsammans med min Lava på många sätt, men vägen vi gick på ledde till en återvändsgränd. Det var inte meningen att vi skulle fortsätta tillsammans, allt handlade bara om hur fort vi tog oss fram emot den. Hade jag inte valt att skaffa den där lilla kaxiga saken som tultade in i vardagsrummet den där dagen i början av maj hade jag aldrig fått uppleva ur det var att ha henne. Jag hade fortfarande drömt och undrat ur det skulle vara att själv få vara ägare till en hund.

Det är också ett val. Vi kan välja våra tankar, välja att se saker på ett annat sätt. Vi kan välja lyckan.

Ibland tycker jag att man kan få hintar om valen man gör är rätt eller inte beroende på om vägen man väljer är lätt att färdas på, om det man inte kan påverka, ödet är med en eller om vägen är gropig och lerig, om allt verkar vara emot en. När jag bestämde mig för att köpa en flatcoated retriever verkade allt som påverkade vara med mig. Alla runt omkring verkade vara emot det och avrådde mig, men jag brydde mig inte. Allt annat var med mig, jag lyckades snabbt hitta en superbra uppfödare som bodde nära, som planerade en superkull precis i rätt tid. Nu var frågan om allt skulle gå som planerat och om det skulle födas nog med tikar så det räckte till mig. Det gjorde det givetvis och allt flöt förbluffande lätt. Jag fick en frisk, pigg och glad liten flicka. Hon växte upp till min drömhund, både det utseende jag hade önskat mig och ett temperament jag älskade. Allt gick som på räls, problemen verkade lösa sig av sig själv, när det blev problem i lägenheten fick jag hundgård bland annat. Allt, förutom - jag kände att det var fel, jag trivdes inte med att vara hundägare samtidigt som jag var ung människa utan en klart utstakad framtid, fast boende eller en aning om vad jag ville. Känslan av att vara låst var det som plågade mig mest, det ständiga dåliga samvetet. Jag kunde inte vara där för henne till hundra procent utan att själv känna mig fångad. Det var ett av de svåraste besluten jag fattat, en balansgång mellan hur roligt det var att äga den vackra svarta varelsen jag hade och det jobbiga med det faktumet. Jag kunde vara ute och träna agility eller cykla med henne och känna det som om jag slets mellan två världar, en del av mig njöt och kunde inte förstå att hon verkligen var min. Känslan jag hade förväntat mig när jag fortfarande bara drömde. Men den andra känslan var med mig hela tiden, som en djävul på axeln som gjorde att jag kände mig helt falsk och aldrig kunde fokusera helt. Den känslan hotade att kväva mig tillslut. 

Vägen som jag och Lava vandrade på var alltså påväg att ta slut, det visste jag egentligen, men jag kunde påverka när återvändsgränden skulle dyka upp och vi var tvugna att vända, beroende på hur fort vi gick. Hela tiden i slutet försökte jag gå så sakta jag kunde för att vänja mig vid känlan och hinna ta in så mycket som möjligt av omgivningen.

Jag undrade hur jag någonsin skulle kunna bestämma mig fullt ut och springa mot gränden. Tillslut hände det i alla fall. Då var det som om jag hade vetat det hela tiden, jag vågade bara inte erkänna det ens för mig själv. Inte ge upp. "det är ju bara en hund" sa vissa. "Bara en hund" var ungefär världshistoriens största underdrift. Hon var den hund jag drömt om så länge jag kan minnas. Den hund jag tjatat om tills mina föräldrar lät mig skaffa andra djur som kunde mildra längtan. Hunden jag sörjde att jag kanske aldrig skulle få. Som plötsligt uppenbarade sig inom räckhåll. Det var så mycket mer att ge upp än bara en hund, en så stor del av mig själv.

Men jag valde rätt tillslut och sprang mot det jag visste skulle komma där framme.

När jag började leta köpare oroade jag mig för att det skulle ta länge och bli jobbigt. Så var det verkligen inte, det var hur många som helst som tyckte hon verkade lika bra som jag visste att hon var. Som däremot var bättre lämpade för henne i livet just då. Så fick hon flytta till Petra och Jocke.

Det att det gick så över förväntan fort att hitta ett bra hem gav mig bekräftelse på att det var det rätta. Den här nya vägen hade den bästa asfalten.

Jag kom sedan till en ny insikt;

Det som inte känns helt rätt från början, är inte rätt.

Om du väljer en väg men är osäker på om den är rätt, vänd om.

Jag har kommit på att det stämmer på det flesta val jag gjort.

Alla vägar må leda till rom, men det är resan dit som räknas.

"Vi gör alla livsval. I samma stund man väljer en väg, försvinner alla andra möjligheter. Sålunda måste livet handla om att ta emot - inte ge. Att ta emot följderna av sitt eget val, omöjliga att förutse, innebär också samtidigt att ta emot allt som händer en utan att man valt det. Slutsatsen blir då att man presterar sin egen medgång, sin egen motgång och sin egen undergång. Sin egen undergång."

- Citat ur Kenth Olssons "Utan ord".

Slut. Såhär i efterhand kan jag medge att den trots allt är helt läsvärd. Inte i klass med Dan Brown som det påstås, men gott och väl för den som bara letar efter en tjock spänningsroman att sluka. Den handlade mycket mer om huvudpersonens privatliv och gick mycket långsammare fram än Da vinci koden. Lite seg ibland men samtidigt förvånande rå på vissa ställen vilket gör att läslusten varierar. Det faktum att den är byggd på någonting från verkligheten höjer i alla fall intresset och tillsammans med att jag inte hittade ett enda stavfel gör att man riktigt känner hur välarbetad Ian och Dustins bok är. Det finns mycket filosofi om livet inbakat i berättelsen och författarna lägger mycket känsla i det dem skriver. De låter en inte ta del av själva mysteriet lika mycket som Brown. Som sagt, fokus ligger på Toms liv, vilket inkluderar mer än det så kallade hypnerotomachia som är mysteriet. Jag rekommenderar den därför inte om man förväntar sig fartfylld spänning från första sidan, men annars, varför inte?

"...de två saker i livet som är svårast att förlika sig med är misslyckandet och åldrandet, att det egentligen är samma sak. Perfektion hör evigheten till: Om man väntar tillräckligt länge så förverkligar allt sin inneboende potential. Kolet blir diamant, sanden blir pärlor, apor blir mämnniskor. Under vår korta livstid hinner vi helt enkelt inte se saker fullbordas och varje misslyckande blir en påminnelse om döden."

*Bara för att jag kände för att göra en lite mer formell mini-recension ;)  

*Gäsp* trött- jobbigt att sova själv igen. Äcklig dag igår, mådde illa från morgonen till kvällen och magen är grinigså lyssnade bara på musik i mitt rum efter jobbet.

Helgen var bra. Fredagen var det inlines och mys med Anton. På lördag fick jag springa på stan i sista minuten o leta present till systern. Sen var det middag på allstars med stora familjen. <3  På söndagen fyllde systern år så vi firade henne med frukost på sängen på morgonen. Sen blev det minigolf (med familjen igen). Jag och tessa kom tvåa ;) rolle den nörden vann. Sist käkade vi alla hos "den lilla familjen". En riktig familjehelg alltså.

Äntligen fredag! fint väder också så det blir inlines. Jag är inte så skadeglad när det är dåligt väder och semesterfiarna lider som vissa andra haha.

Mina fast med gröna detaljer (har rosa/lila/rött) k2 is the shit:)

Idag har det varit halvlungt så har läst femina, vad bra den tidningen kan vara även om jag kanske är lite väl ung. Läser också "Den sista hemligheten" av ian caldwell och dustin thomason som jag lånade igår, äntligen en bok till i dan brown-stil! har höga förväntningar.

Just nu har jag dock en läspaus och lyssnar på bengt pohjanen på radion. tycker om rösten, kan lyssna bara för det. senare blir det sommar med carina, etablrad tradition på eftermiddagen nu.

Förutom inlines blir det god mat som anton ska laga och fredagsmys i soffan med en rekorderlig (cidern med det bästa namnet), inte vin för ovanlighetens skull. Vill gå till kioskpiraten också ;)

Jag ska nämna det igen, är såå avis på emma som ska flytta, såg din blogg tjejen<3 inredning är ju skitkul, hoppas det blir toppen!

Känner mer än nånsin att jag verkligen måste ha ett jobb till hösten.

OM JUST DIG
NAMN: Izabella
FÖDD: 7 Juli
BOR: Luleå
SMEKNAMN: Bella, Iza
FAMILJ: Mor, far, syster (hur långt ska jag gå?)  maja, rolle, tessa, anton.
SKOLA: Gymnasiet är avklarat, ska läsa på univeritetet (nån gång)

HAR DU UNDER DENNA MÅNAD
SAKNAT NÅGON: Ja, verkligen
ÅNGRAT NÅGOT: Förmodligen, som vanligt.
LJUGIT: kanske nån vit lögn
KÄNNT DIG SÄMST: absolut
GRÅTIT:  Jepp
SKRATTAT: så klart!
VARIT SJUK: nej
VARIT UTOMLANDS: unfortunately not
TRÄFFAT NÅGON SOM DU CHATTAT MED PÅ DATORN: mmm

KÄNSLOR
GRÅTER DU OFTA: Ja, till och med när jag skrattar!
SKRATTAR DU OFTA: Aaa^^
HUR KÄNNER DU DEJ JUST NU: trött
HUR HAR DU MÅTT SENASTE TIDEN: Sådär
HAR DU FUNDERAT PÅ SJÄLVMORD: Inte på riktigt
HAR NÅGON/NÅGRA HEMLIGHET/ER FÖR DINA FÖRÄLDRAR: men ja.
BLIR DU LÄTT FÖRÄLSKAD: Nja, vet inte
ÄR DU KÄR I KÄRLEKEN: Jaaa
TROR DU PÅ ETT FÖRALLTID: naturligtvis
HUR MÅNGA HAR DU VART TILLSAMMANS MED DENNA MÅNAD: men va, är det här taget ur en mina-vänner? hmm få se nu, om det var en kanske ;)
HAR DU BLIVIT SÅRAD AV KÄRLEKEN: det är ett sårbart tilltånd
HAR DU BLIVIT LYCKLIG AV KÄRLEKEN: JA!
SKA EN KILLE VARA SÖT ELLER HET: måste finnas en balans av båda.
SKA EN KILLE VARA LÅNG ELLER KORT: Ganska lång helst
SKA EN KILLE VARA BLOND ELLER BRUNETT: Gärna brunett
FÅR DU MÅNGA KILLAR: Behövs bara en :)

UTSEENDET PÅ DIG
BRUNETT ELLER BLONDIN: Brunett
ÖGON FÄRG: Blå
LÅNG ELLER KORT HÅR: mer långt än kort, sparar..
SNYGG ELLER FUL: vet inte, som tur är har man olika smak.

NÖJD ÖVER DIG OCH DITT UTSEENDE: varierar från dag till dag
BRUKAR FOLK SÄGA ATT DU ÄR SNYGG,SÖT,VACKER: Ja.
HAR NÅGON SAGT ATT DU BORDE BLI MODEL: ja
HAR DU LÅNGA NAGLAR: ganska långa för ovanlighetens skull.
SMINKAR DU DIG: ofta
VARFÖR? ÄR DU INTE VACKER UTAN?: people say so, men jag trivs bättre i smink.

Snodde en lista från emmis:)

Har du ont någonstans just nu?
I magen lite..
Är du singel?
Nej
Är du nöjd med ditt liv just nu?
Jo egentligen men jag grubblar för mycket
Vart önskar du att du var nu?

I typ spanien med anton (om det var en gratisresa)
Vad borde du göra just nu?

det här och vänta på samtal
Kan du nå dina fötter med raka ben?
Yepp
Är du kär i någon?
JA det kan man lungt säga
Vem pratade du senast telefon med?

future mother-in-law
Har du några tatueringar? Isf vart?
I mina tankar, ska göra en 
Är du glad?
Nja, den här tiden? meen oftast hoppas jag
Är du piercad någonstans? Isf vart?
Öronen
Vad har du för planer för ikväll?
Inlines med mannen  
Hatar du folk som ljuger?

Alla ljuger nån gång, men hatar folk som gör det ofta och om större saker.
Föredrar du "mjuka" eller "tuffa" tjejer?
Trivs mest med mjuka för dem är mer som mig men avundas tuffa ;)
Föredrar du blonda killar eller brunhåriga?
Brunhåriga!

Har du gjort något som du inte kommer kunna förlåta dig själv för?
Ja, tyvärr.
Har du någonsin velat ha någon som du vetat att du aldrig kan få?
Ja.
Hur är det mellan dig och dina föräldrar?
Lite si och så, men ni ska veta att jag älskar er.
Tycker du om ditt liv?
Deep down YES :]
Vad tycker du mest om i ditt utseende?
Ganska konstigt svar jag vet men Ryggen faktiskt
Förlåter du eller glömmer du?
Beror på situationen, har för lätt för båda.
Har du mest tjejkompisar eller killkompisar?
Tjejer fast tycker om att hänga med killar.
Har du någonsin masserat någon?
Jopp
Vad är du rädd för?
Galna människor typ såna som är kapabla till mord, våldtäkt osv. och att förlora sådana jag älska, ja lite för att dö själv också.
Har någon försvunnit ur ditt liv?
Jadå jag är inte fem år. Det är inte meningen att alla ska stanna föralltid.
Har du någonsin haft någon på hjärnan som du bara inte kan släppa?
Det har alla som varit förälskade.
Önskar du att du var en av motsatt kön?
Då och då.

Lyssnar du på låtar som får dig att tänka på gammal kärlek?
Nja
När grät du senast?
Igår
Saknar du en kille just nu?
Ja, fast han är några trappor ner.
Saknar du en tjej just nu?
saknar några lite.

Den här eftermiddagen är sseeeeeg.

Är dött på hela ahlsell så har suttit och ritat korsord.

Vädret är skit också. Lowlowlow. Vi var i alla fall och käkade på dagobert på lunchen, uppskattat av mig (fast bara av mig också, min knäppa pojke håller inte med):P

När det inte är mycket att göra, blir det mer utrymme för tankar, och som ni vet är jag en grubblare. Det är någon jag saknar ibland.

Någon som verkligen kan få en att skratta såna här grå dar. Samtidigt vet jag att det är såhär det ska vara.

So I guess the fortune teller's right
I should have seen just what was there
And not some holy light
But you crawled beneath my veins
And now I don't care
I have no luck
I don't miss it all that much
There's just so many things
That I can't touch I'm torn

inlinesväder!!! thank god.

hoppas det håller i sig ett tag för först ska vi fara och "hälsa på" hemma och sen ska jag laga mat. Snart helg=)