Emmi: hela helgen var bara skit, allt är skit, jag vill bara lägga mig ner och dö.

...nej nu börjar jag ju låta som fanny.

Alla är helt depp just nu trots att det är veckor det rör sig om till studenten, fatta STUDENTEN ;o

Det hela beror på att det är så svårt att se ljuset i tunneln när det känns som att alla betygen hänger på det sista i kurserna. Megaprov och inlämningar gör att de flesta tvingas vara borta från "oviktiga" lektioner och jobba natt för att hinna med. Taktikläsning är ett måste.

Jag för min del har just insett att jag kommer att måsta sitta uppe en hel del de närmsta dagarna, annars har jag ingen chans. Men jag sover ju ändå inte på natten så det är kanske sak samma. Jag har märkt att mitt användande av solglsögon har ökat drastiskt på senaste tiden, syns inte lika bra hur sliten man är.

När jag har såhär mycket blir jag lite knäpp, det är som om allt skiter sig när jag har press. Det är som om alla andra plan i livet också blir lidande och jag hittar fel i allt. Jag kan inte fokusera bara på skolan utan grubblar över problem i allt annat också, hunden får oförtjänta vredesutbrott och även mina mänskliga nära får stå ut med det ena och det andra. Kanske verkar jag frånvarande eller sur. Jag börjar förstora upp obetydliga detaljer i vardagen som är fel, får mer tvångstankar och får massa "hang ups" på allt och lite till. Det känns som att livet är en dominouppställning, faller den första faller alla. Ibland känns det som att jag kan trycka bort det, men oftast ligger allt där under ytan och gör att jag känner mig lite falsk. Jag är nog inte den bästa dotter, kompis, flickvän, matte eller syster nu men ni måste tyvärr ha lite överseende, jag menar inte att bete mig som jag gör, sorry. Det här är inte jag.