Nu är vi äntligen framme vid vändpunkten i veckan, dessutom har vi slutat för dagen=) Fast jag ska plugga lite historia innan jag går hem, gabbi tar hem vovven. Eller egentligen var vändpunkten kanske igår, det var onsdag för mig. Som det kan vara om jag har tur. Nu kan jag iof inte fara hem lika tidigt som vanligt då jag har historiaredovisning efter skolan imo, måste ta 19.35 och därmed komma hem först efter nio;O För en gång skull får mina sambos komma hem före mig (dem fick hemarbete på fysiken, så far efter dem slutat imo). blir som på den gamla goda pendligstiden, när jag stannade kvar varje fredag för att plugga historia. Men det är kurser jag inte skulle byta bort i första taget och aldrig kommer att ångra att jag valde. 

Fasar lite (som vanligt på radovisningar) inför att måsta gå upp och prata, är dåligt förberedd dessutom. Men det borde gå bra. Har läst om Benny Grünfeld, ni vet han som överlevde Auschwitz och andra dödsläger och som jag träffat. Kommer aldrig att glömma det mötet. Tårarna i ögonen efter att ha hört historien om hur han spenderade nästan ett år i vad som måste få kallas Helvetet på jorden. Det var så otroligt gripande och sorgligt att lyssna på, vi fick till och med träffa honom mer personligen och se tatueringen med fångnummret som fortfarande fanns kvar trots hans nästan 80 år då. Allting kom så mycket mer nära en och jag kunde bara inte förstå den grymhet människor kan föra mot varandra. Han lämnade ett stort intryck i mig och direkt jag började läsa hans bok nu flera år senare, kom jag ihåg hela berättelsen, hur han berättade den, vilken inlevelse. Att folk från paralellklassen som satt bredvid mig under hans föreläsning i aulan i höstadiet, kunde sitta och halvsova var för mig obegripligt, och det är det fortfarande.  

Nu hade jag bara lust att fingra lite på tangentbordet, det här betyder kanske inte att bloggen börjar leva igen, fast jag vet inte själv :3

Vi har i alla fall haft en riktig uteförmiddag med hundarna, lydnad, agility eller drag var alternativen. Jag förvånade både mig själv och förmodligen Lava med att välja lydnad. När jag pratade med Catarina insåg jag i alla fall att vi båda tycker att det är betydligt roligare nu när ingångarna har börjat sätta sig och vi fått fram något slags flyt i det hela. Hon mognar mer och mer och trots störningar gick det riktigt bra. Äskar verkligen när vi har ett så här bra träningsläge som idag och det känns som vi är ett ekipage och inte bara en matte med en hund. Min jacka luktar rök, liksom håret, och allt annat. Lärarna gjorde nämligen upp eld (och nej dom använde ingen tändvätska alls;) och vi myste lite i kylan med frukt och saft från maten.

Nu sitter jag här och väntar på vår tur att äntra matsalen.

Kanske ska berätta lite om månaden jag tillbringat i universums bästa stad? Är väldigt nöjd med praktiken, långa dagar och stressiga luncher till trots. Jag bestämde mig, kämpade, gjorde mitt bästa och lärde mig en hel del. Både jag och cykeln överlevde "bosse-the-bike-killer" och alla andra härliga människor på kliniken. snälla vaktmästar-anders, glada Ida med glittra, "hello maggish", patriks hannah, "farliga" sara, duktiga marie, PIA, "stjärtan"-lasse, sterriiilenA-K, gulliga semel-ulla, laura("uppstoppad") elisabeth the boss ofcourse mf mf mf...Jag, Ida och Maria överlevde även diverse sthlmare som var där samtidigt och förgyllde vår tillvaro. Resultatet när man mixar alla kunniga och glada människor med en massa djur som behöver tas omhand blir riktigt lyckat :D

Lovet sen då.. ja. Det var riktigt efterlängtat med bland annat klipptid, poker, schack, filmer, stan, massa dagobertmackor och sushi, släkt på besök, minna, andra vänner, familj och mycket tid med älsklingen.    

ska jag kanske dra mig till maten nu? YES, säger vi :) Måste väcka upp emmi till verkligheten först, hon sitter djupt försjunken i en bok just nu (ska lånda den av henne sen för det är "om jag kunde drömma", alltså boken bako m filmen twilight). See YA!