Lyssnar på Lemarc. Denna låt i Kärlek i tystnades tid fick plötsligt den en ny betydelse för mig.

Kom, lägg dej nära
Lägg dej tätt intill mej
Tänk dej att vi knappt existerar
Hindra alla klockor från att slå
Vi spinner en drömtråd
Ut i universum
Där vi kan skimra
Som två svarta stjärnor
Långt bort dit ingen människa kan nå
Och bara låta det vara så
Tills dess du måste gå

Vi två är båda
Barn av ensamheten
Kanske till och med födda
I fel millenium
Inga andra, utom vi, förstår
En stund i taget
En sekund åt gången
Låt inte timmarna hålla dej fången
På långt, långt håll är himlen alltid blå
Låt detta ögonblick bestå
Tills dess du måste gå

Kommande dagar är ett främmande land
Där allting ser så annorlunda ut
Så fråga mej inte vad som ska hända
Jag vill inte tänka den tanken till slut

Det är inget farligt
Inget gravallvarligt
Vi kan låtsas vi är osårbara
Och bara stanna kvar i denna nåd
Och vara nära, så tätt inpå
Tills dess du måste gå
Jag ska älska dej allt vad jag förmår
Tills dess du måste gå 

Izabella älskar Anton