Emotions come and go
Who knows how the wind will blow?
There so little in this world to trust in

Me

   I don't want to do this anymore

I don't want to be me

Me

 Det är något som fattas mig. Jag är inte hel. Har alltid tänkt; Jag behöver Ingen att hålla fast vid - ensam är starK.

För Jag är självständig Jag är stark ensam.

 Det är sant, men det är en annan sak, det hör inte hit, jag är inte hel.

Inte här inne.

Jag behöver någon, i alla fall ibland

Jag försöker ständigt ändra saker i mitt liv. Små och stora. Hatar att ha för mycket rutiner, för mycket samma sak. Dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år-. Jag provar något nytt ibland, har drömmar. Det är som att jag försöker ersätta tomheten med mat, pluggande, TV, djur, vänner, familj, kläder, drömmar.

Jag får mer att älska, mer att hata, mer att titta på, ha på mig, tycka om

Och varje gång, ja varje gång. Tror jag att jag ska bli lyckligare

Och varje gång blir jag lika besviken

Vad tror jag egentligen, hur dum är jag?

vem är jag?

 Lurar mig själv gång på gång.

Jag får ett rikare liv. Men lyckligare?

Blir jag nånsin det?

"bara jag har det där så blir allt bra"

bara det där.

Och sedan känner jag efter. Hålet är kvar där inne

Kommer jag nånsin att kunna fylla det? Jag borde ge upp - lika  besviken varje gång. Men egentligen vet jag ju vad det är - det som ska vara där. Innerst inne vet jag ju det. Men jag vågar inte längre tro på att jag ska hitta det 

*Svagt ögonblick, NU*