hmm... hur ska jag börja? Har inte bloggat sen urminnes tider som vanligt. Ja det börjar bli det nu, som vanligt. Har funderat på att ta bort den helt men ångrat mig, tänk om jag vill skriva nån gång. Som nu? Ja jag skriver ju så..

nu är det så att jag verkligen känner igen mig i Martina Haags "Underbar och älskad av alla" Jag har läst boken som kanske de flesta med ögon vet går på bio nu. På verenda busskur finns det sen ett tag sedan kvadratmeterstora affischer.Jag känner mig lite som hon, som Isabella;

Allvarligt, det känns som att hela mitt liv har fastnat och jag står och trampar på samma ställe, gått på grund och inte kommer nån vart. Det känns som att jag väntar på att nått ska hända, som att mitt egentliga liv som jag egentligen är ämnad att leva ska börja ta fart snart. Men det händer aldrig. Det är här jag ska vara, här och nu. men nej så känns det inte. det är i perioder jag känner såhär. Tankarna där uppe säger att

Jag är fast i en ormgrop.